Ett par husletares vedermödor

Här finns precis vad vi letar efter.
Stor ladugård, flera mindre uthus, jordkällare och lite mark.
Ett gammalt stort bondkök, inte renoverat på senare år.
Vedpanna med självcirkulation och vedspis.
Trevlig öppen planlösning som tyvärr inte låter sig avbildas så lätt.
Flera rum på bottenvåningen och även på övervåningen.
Helt igenom i gammal stil.
I bakgrunden ett rum med hemligheter.

Köket fotograferat åt andra hållet.

Till vänster köksingången, till höger en liten kammare och ett skafferi man kan gå in i.

I det här rummet, det hemliga, svajade golvet betänkligt.

Ännu ett rum på bottenvåningen med lite gungigt golv.
Dock ej så man blev yr och stapplig.

På övervåningen är det tydligt att taket inte håller tätt.
Taket bångnar och på något ställe har spånten krupit isär.

Ovanför trappan till vindsvåningen låg en del virke och spärrade vägen.
Det gick i alla fall att sticka upp kameran och ta bilder åt olika håll.

Den svartnade bjälken är inget gott tecken.

Inte heller det gamla täcket som effektivt bevarar fuktigheten ovanför det spåntade taket.

Stor öppen yta mitt på övervåningen ger ett trevligt intryck.

I ett annat utrymme kunde jag ta en bild av en annan del av taket.
Här syns tydligt att taket inte är tätt.

Hur var det nu med det lilla rummet i anslutning till köket?
Rummet med hemligheter?
Rummet med gung?
Jo, under några skivor dolde sig två hål i golvet, ett mindre, ett lite större.
När väna hustrun lade sig på knä för att utröna om det luktade friskt eller unket ur det större hålet, då brakade det till och hustrun var plötsligt på väg ner i underjorden.
Det slutade lyckligt men nästa bild visar att en omfattande renovering väntar...

Så här vill man inte att det ska se ut under huset.
Bjälklag och golv måste bytas.
Frågan är vart det slutar?
Det vet man inte.
Detta blir resultatet av att man effektivt tätat grunden, all ventilation försvinner.
Luftväxling kan bara ske genom golvplankorna.
I de andra rummen har golven klarat sig skapligt, i detta rum har en linoleummatta effektivt stoppat fukten med följden att träet har ruttnat.
Så snälla, hellre några trasmattor på vintern för att stoppa eventuellt golvdrag.
Inte sätta igen ventilationen i grunden.

Trots att det var ett fantastiskt trevligt ställe får vi med sorg i hjärtat släppa det.
Det fanns för många frågetecken och för mycket jobb.

Trollkyrkan

För första gången sen jag blev "egen" har jag tagit mig tid till att vara ledig.
Något som uppskattas av väna hustrun.
När man är ledig får man se saker som man annars skulle ha levt i ovisshet om.
Vildmarken i Tiveden till exempel. Väl värd ett besök.
Hemviste för rövare och stigmän. Det behövs inte mycket för att sätta fantasin i rörelse.

Det är tur att vi beskyddas av vakthunden, tillika posören, Balder Karlsson.
Om man är av gammal lantras är vandring i kuperad terräng en barnlek.
Vi valde att gå leden till Trolllkyrka.
Enligt sägnen en gammal blotplats, vad kan passa bättre i dessa midsommartider?
Alla har ju inte en egen blotesten.

För oss vanliga moderna människor finns träd att snubbla över.

Har man otur kan man få en bula i huvudet.

Knotiga tallar krälar överallt, här i huvudhöjd med kottrika granar.

Om inte stenj-ln vill flytta på sig får man väl lyfta den. Vi tackar för hjälpen.

Livet är ju inte bara semester, vi letar hus också.

Här en gammal gård i Finnveden.

Nästa inlägg handlar om husletandets besvikelser och glädjeämnen.

Ha en trevlig midsommar!
Inga besvikelser, bara glädjeämnen :-)

Pettssonvarning

Vi har tidigare använt ett vanligt bord för enklare jobb ute i trädgården, men arbetshöjden har inte varit den optimala för väna hustrun.

Nu slog vi våra kloka huvuden ihop och såg oss om vad vi hade att jobba med.
Vi hade en gammal vävstol, stommen till en svarv i trä, ett soffbord med skiva i italiensk marmor, en oöppnad rulle tjärpapp och brädfodring från gamla stallet på Skarby gård.

Några lätta tråg i aluminium fick en plats på hyllan undertill.
Komposten strategiskt placerad till vänster. Vattenskopa till höger.

I valet och kvalet

I dessa tider med vackert väder, trädgårdsarbete, stängning av butik med åtföljande nerpackning av lager, inkörsel av ved och motorcykelväder, ja då kan det vara svårt att hitta tiden till ett idogt bloggande.
Vad ska jag behålla ifrån butiken och vad ska jag göra mig av med?
Hur mycket är vettigt att flytta med sig?

Denna vallmo är en av flera olika vi hämtade i Enköping, förra årets varmaste dag.
Den kommer inte väna hustrun att lämna kvar.


Hönshuset blir kvar.

Pumpen och tråget får följa med om det inte redan finns en pump.

De vida vidderna i gryningsljus blir svårt att flytta med sig.

Allt är förutsagt

En del tror på Nostradamus.
Andra tror på Maya-kalendern.
Jag tror på tidskriften Motor, närmare bestämt nummer 37 som gavs ut 23 september 1950.
På bilden ovan står min Grålle bland några andra Grålletraktorer, eller Ferguson som det egentligen heter.
Ovanför hänger den Ford Popular som mina föräldrar senare köpte begagnad.

Här är min Harley i ett civilt utförande. Mitt exemplar gjorde sedan mångårig tjänst hos polisen i Mexico innan den hamnade i Sverige.

Den levde ett tufft liv redan då.
Att idag övertyga lagens långa arm att det är en polismotorcykel låter sig förmodligen inte göras. Undrar om jag ska tolka övre bilden som att hustrun behöver en egen 125 kubikare??

Och här har vi Svarta Maja med glad ägare.
Den sa inte Nostradamus något om.

En tidsresa

I mitt vältummade exemplar av French Interiors, Furniture, Decoration, During the 17th & 18th Centuries kan man hitta hantverk av sällan skådat slag.
Med tanke på det arbete som är nedlagt på varje detalj kan jag förstå att det blev dyrt och exklusivt.
Det som är dyrt idag är ofta framräknat i ett dataprogram eller två.
Idag är hantverk undervärderat, på auktionerna säljs det för en spottstyver.

Alla bilder är klickbara.
Ovanstående är baksidor till fickur.

Ljushållare från 1600-talets andra hälft.

"Dörromanen" fastnar för dessa dubbeldörrar.

Några trevliga väggfält att pryda vardagsrummet med.

Eller varför inte slå på stort med en takmålning?

1700-talets motsvarighet till fräcka aluminiumfälgar.
Man kan även pimpa till kärran med lite ornamenterade beslag.

Idag säljs det dekal-kit på biltillbehörskedjorna.

Östgötaklimax

Ibland krakelerar ens förhoppningar, eller grusas kanske det heter.
Nu har jag släktforskat på Svarta Maja, det kan vara kul att känna till Duettens historia.
Eftersom Maja är registrerad som lastbil och aldrig har haft något baksäte, var jag ganska säker på att hon gått som firmabil i sin ungdom.
Fantasin skenar iväg utan att den går att hejda.
Tänk om Maja började sin karriär som transportör för:
Körsnärerna Leijon & Bisam.
Stornäs Kran & Lyft
Sme'n i Smedstorp
Leksakslandet, Meccano och Barbiespecialisten
Bagareboden i Degeberga - Ring så knådar vi
eller något annat roligt.

Med en sökning på Transportstyrelsen kommer jag bara tillbaka till 1998.
Enbart privatpersoner och en bilfirma.
Nästa instans är SVAR Riksarkivet, som mest brukar förknippas med kyrkobokföring och släktforskning. Dom har alla ägaruppgifter från 1972 -1994.
Nu kommer jag så långt tillbaka som till 1970 då Maja började på Ljuddämparservice i Katrineholm.
Men, vad hade timat mellan 1965 och 1970?

På det tidigaste utdraget framgår att Maja hade länsbokstav E, vilket betyder Östergötlands län. Nästa instans att kontakta är Landsarkivet i Vadstena.
Efter några dagar får jag en kopia på besiktningsinstrumentet. Till en annan Duett.
Ett telefonsamtal reder ut det hela och idag får jag rätt kopia.
Förste ägare: Svenska Dataregister AB.
Uuuuuh, vad formellt och tråkigt.
Svenska Dataregister låter ju inte ett dugg nostalgiskt i dagens samhälle.
Inte ett dugg. Suck.
Östgötaklimax.

Efter lite sökningar på nätet förstår jag att Svenska Dataregister AB tidigare hette L M Ericssons kassaregister AB. Den stora produkten var kassaregister av märket SWEDA.
Dom kommer jag ihåg från 60-talet. Nu känns det lite bättre.
Maja såldes 1969 till L E Ringborg AB i Norrköping.
Nu blir det genast lite roligare!
Ringborgs karosserifabrik byggde nämligen cabrioleter, pickuper, ambulanser och begravningsfordon baserade på Volvo Duett/445.
Läs mer om Ringborgs här.
Maja stannade hos Ringborgs i ett år innan flytten till Katrineholm.

Det är lite kul med gamla bilars historia, man vet aldrig vad som kan dyka upp.
På 1980-talet hade jag en Mustang vars förste ägare hette Lasse Berghagen.

Vi kör som SJ

I helgen följde vi denna väg i det kuperade, stenmängda landskapet Småland.
Här någonstans skulle det finnas en gård till salu.

Det första vi ser är oändligt långa stengärdsgårdar.

Jag har sett många gärdsgårdar i sten sedan väna hustrun friade, sällan så välbyggda som här.

Ute i hagarna ligger stenrösen som väldiga, väljästa limpor.

På lite närmare håll ser man att stor möda lagts ner på att passa in stenarna i varandra.

Jag förmodar att dessa kommer att ligga kvar även om tusen år.

Till salu-skylt. Javisst.

En stor fin bondkåk med veranda i söderläge.

En titt in genom köksfönstret avslöjar att tidigare ägare inte varit trendkänsliga och låtit sig inspireras av Ernst och dom andra tjejerna.

Ett garage till Grållen, ett till Duetten och ett tredje till väna hustruns fordon.

Rejäl ladugård med plats för både det ena och det andra.

Här finns plats för H-D:n, musikanläggningen och ett kylskåp.

En lilstuga med en stor jordkällare ruvande i bakgrunden.

Jag som är "dörroman" fastnade för ytterdörrarna.

Kanske ett koncept att ta efter?

I den här lillstugan har det bedrivits verksamhet.

Detta är den lokala fågelholksfabriken.

Antikhunden bekantar sig med lokalbefolkningen.

Äldsta huset på gården. Inredningen var delvis intakt med två stora "gruvor" eller eldstäder. Detta har varit ett boningshus från början, numera reducerat till uthus.

Det spelar kanske inte så stor roll eftersom det finns ytterligare en lillstuga.

Den här går alldeles utmärkt att använda som gäststuga.
Till detta finns ett uthus, och ska sanningen fram så har jag inte tagit bilder av samtliga byggnader på gården. Det finns alltså fler.

Samma typ av dörrar som på lillstuga nummer ett.

Hela farstubron vilar på en stor trampsten.

Utedasset med en annorlunda lösning.

Man tar plats med ryggen mot fönstret.
Fönstret vetter mot gården så alla kan se om det är upptaget eller ledigt.

Praktiskt på ett sätt men kanske lite vågat?

Vadå SJ? undrar vän av ordning med tanke på rubriken.
Jo. Vi kom för sent.
Anbudstiden hade gått ut en knapp vecka tidigare.
Nästa gång hoppas jag att vi kan komma fram i tid.